lördag 27 maj 2017

för mycket jobb, för lite sticktid

Vi är underbemannade på jobbet, och i uppsatsskrivartider i slutet av terminerna märks detta allra mest. Jag har handlett och läst, handlett och läst, handlett och läst... och när nu långhelgen Kristi himmelsfärd kom, kom även spänningshuvudvärk. I tre dagar. 

Så idag bestämde jag mig för att inte göra något annat än att sticka och dricka lapsangthe. Det var välbehövligt.

Jag bestämde mig för att avsluta Echo flower shawl, och att skippa bården med alla nuppar. Ullgarnet är för fissligt för att det ska funka. Töis, från Gotlands ullspinneri.



Nu är den blockad och torkad. Vilket gick snabbt denna supervarma majdag.

Nu ska jag bara slå in den fint och läggs sjalen på posten. En väninna som just fyllt 50 år ska få den.

torsdag 11 maj 2017

andreas sjal med nuppar

I februari-mars färdigställde jag ännu en sjal. Grundmönstret är Andreas sjal, av Kirsten Kapur, men modifierad med nuppar och "seed stitch". Stickad i garnet Lichen and Lace. Den blev riktigt feminin och romantisk.



sockor

Nu var det länge sedan jag hade tid att skriva på bloggen. Det har hunnit bli en del stickat - tre par sockor är färdiga, varav ett långtidsufo.

Den roligaste hälen jag har stickat är onekligen denna, Vanilla is the new black:



Det fina blå garnet fick jag i ett bemärkelsebyte, och är handfärgat av Rät & Avig. Kanonbra garn att sticka i, och mycket mjuka och fina meleringar.

Sedan testade jag enkla Vanilla-sockar, med istickad häl, med ett vårigt garn från Mondial Ciao. Och oj så snyggt det blev när det självrandade garnet fick fortsätta att randa sig över hälen.


Det sista paret har varit ett långtidsufo i ett Noro-garn i bomull. Jag har varken tyckt om stumheten i garnet, eller färgerna. Värst var den där khaki-bleka-gulheten. Nu när sockarna är klara är de väl ok, men nästa gång vill jag sticka med färgrikt garn och inte så här blekt.



Det har känts lyxigt att kunna lägga ned tre nya par i socklådan - som nu börjar bli ganska så full...


söndag 19 februari 2017

forestgreen



När jag var klar med sjalen och la ut ett foto på FB, fick jag frågan från en tidigare kollega om jag ville sälja den.

Bara bården tog tio timmar att färdigställa, och resten av sjalen krävde uppmärksamhet från början till slut. Har ingen aning om hur många timmar som gått åt, men sammanlagt är det nog en arbetsvecka. Jo, det har varit en njutning att sticka den. Garnet (Malabrigo Finito) är en ny favorit. Och jag är väldigt nöjd med hur sjalen blev. Lätt förälskad i de mjuka färgskiftningarna, det regelbundna mönstret, bårdens inramning. Men jag är inte nöjd med att få en sådan fråga. (Och det är jag inte ensam om.)

Jag finner en glädje i att arbeta med nya mönster, lära mig nya tekniker, pröva nya garner. Men att sticka om en så krävande sjal, det har jag inte ro till. Istället vill jag självklart kunna njuta av att använda den. Därför käns det bara absurt att få en fråga om jag vill sälja den.



söndag 5 februari 2017

hilda mittens

En av fördelarna med att vara sjuk (rejäl förkylning): en hinner sticka ikapp. Äntligen färdig med vantarna som jag påbörjade i december, ett estniskt mönster som är stickad med dubbelt grått estniskt garn och en tråd grå alpacka. Spetsmönstret är stickat med Hedgehog Fibres Skinny Single, färgen Urchin.






Inte bara kommer vantarna vara rejält varma, de är vackra också! Lite pilligt att sticka det utanpåliggande spetsmönstret (stickor 5) och särskilt tummarna. Men värt det. Ganska snabbt projekt, trots att det blivit liggande.

fredag 3 februari 2017

snowy toes

Januari har varit en intensiv jobbmånad och jag har bara hunnit köpa/få garner, men inte maskat av något mer sedan sjalen Neverwhere. Men nu är mitt ufo-projekt för januari avslutat, på sista dagen för rapportering. När även en förkylning bryter ut och kroppen berättar att den behöver vila.






Hann sticka klart första sockan i oktober/november, men sedan har den andra blivit liggande. Och jag upptäckte när jag nästan var klar att jag tydligen maskat av några maskor extra på socka nummer ett. Därtill är sockarna lite för korta för min fot. Så svägerskan kommer få dem som present, som har tre storlekar mindre fötter än vad jag har.

Jag är nöjd med att jag stickat med flera färger, och vill fortsätta öva mig på det. Borde ha gått upp en kvarts- eller halvstorlek på stickorna, för det blev lite i tajtaste laget även om jag försökte hålla garnet löst.

Nästa ufo för februai är också grått och vitt: mina vintervantar av estniskt ull och med estiniskt mönster.

måndag 9 januari 2017

neverwhere

Jag blir som gladast/nöjdast med ett stickprojekt när jag får lära min nya tekniker, och när mönstret kräver koncentration och samtidigt är repetetivt och avkopplande. Och när garnet är perfekt för projektet. Tre bra saker i ett och samma projekt, lite som ett Kinderegg. Så var det att sticka Neverwhere, som Melanie Berg designat.



Tyska förkortade varv och brioche. Sjalen blir helt underbar i sin textur. Och garnet! Manos del Uruguay, Marina i färgen Piedra. Som skiftar i lila, grönt och grått! 1440 meter (hållet dubbelt).