kämpiga nuppar

För första gången försöker jag mig på  estniska "nupp", som bildar små kullor eller knappar i stickningen. Och det är betydligt svårare än jag trodde från början. I en maska ska sju maskor stickas, som på nästa varv stickas ihop till en maska.
Första försöker blev alldeles för tajt, och jag fick byta till mindre tippar och ägna närmare fyra timmar åt att komma igenom alla. Sedan tittade jag på två video som visar hur löst man behöver sticka extramaskorna, den första är här och den andra är här, och då gick det enklare. Så här löst behöver det vara:

Men det tar mig fortfarande över två timmar att sticka de två varv där nupparna skapas. Och jag tycker att det är frustrerande, dels på grund av tidsåtgången, men också för att det lätt blir fel när en maska som sitter före eller efter stickas med i nuppen, eller där jag gör andra missar som jag inte brukar göra, och jag måste korrigera med extramaskor eller ibland extra intagning på nästa mönstervarv.. Nu ska sjalen slutföras, men jag är verkligen inte heltänd på att använda mig av dem igen, annat än i mycket begränsad omfattning. Det är möjligt att mitt entrådiga Madeline tosh prairie inte är det optimala garnet, och att man behövt ett tvåtrådigt garn med med tvist i.*

Fördelen med att ha utökat min stickrepertoar, är att jag får en väldans respekt för de estniska sjalarna, och det är väl inte så dumt med tanke på att min fars släkt kommer från Estland.

* Efter att jag lyssnat på Nördic Knittings stickpod om spetsstickning inser jag att entrådigt garn som jag har är det mest lämpliga. Och övning ger färdighet, det går faktiskt lättare och lättare att göra de där nupparna för varje omgång jag kommer igenom.