Habu i Kyoto

Jag hann besöka Habus lilla utsökta affär i Kyoto (inte långt från stadshuset), och sonen väntade tålmodigt medan jag funderade, kände på garnerna och valde.

Affären ligger på andra våningen och består av ett litet, långsmalt rum. Och där ryms så många otroligt vackra garner!

Jag bestämde mig till slut för deras mycket tunna merino i ljungtoner, som jag kommer sticka en kortärmad tröja av har jag tänkt. Och så blev det ett orangegult merinogarn som är omlindat med tunt, tunt silke, samt ljusblå kashmir som ska bli handledsvärmare.

Därtill fick sonen välja garn till en mössa - ett härligt grönt garn från The Fibre Company Terra, och jag föll även för en blandning av alpacka, mohair och ull som heter Twirl Twirlling Petals. Dessa två var importerade från USA.

Det gröna garnet användes till en teststickning som Ambha utlyste precis i samma veva, och resultatet blev en mössa som liknar drakfjäll. Sonen är väldigt nöjd, liksom jag. Den tog ca 4-5 timmar att sticka.

Och alpackablandningen blev till en Elder Tree Shawl, med ett enkelt lövmönster som upprepas och som gör det möjligt att använda så mycket som möjligt av garnet. Blockade sjalen igår, och är väldigt nöjd. Tror det blir en favorit här i vinter.

Japan-resan

Resan till Japan blev helt fantastiskt! Jag brukar inte vilja använda överord, men detta utsökta land vill jag gärna återvända till. Det var vänligt, välordnat, vackert.

Vi reste tre familjer tillsammans och hade gjort alla bokningar på egen hand. Vi fick idén från Världens resor, som hade en dyr höstlovsresa till Tokyo. Vi tog inspiration från denna, och la upp ett eget program.

Vi bodde på ett ryokan i Tokyo (traditionellt värdshus), hyrde ett hus i Kyoto och bodde sedan på lyxhotell i Hiroshima och sista natten i Tokyo. Vi reste med ett sjudagars tågpass, och aldrig tidigare har jag varit med om ett så välfungerande kommunikationssystem. Allt var intuitivt och logiskt strukturerat, och på tid.

Jag hade tre stickningar med mig, och köpte även garn i Kyoto (nytt inlägg kommer om detta). Och vad ska jag säga, stickningarna föll inte ut som jag hade tänkt. En enklare spetsstickning till en tänkt rektangulär sjal blev för tråkig (även om garnet, Manos del Uruguay Marina är väldigt vackert), vantarna var lite för komplicerade för att kunna sticka på tågen, och det som faktiskt blev mest stickat på var den rosa sockan i ett garn från Tant Kofta. På resan från Hiroshima till Tokyo fick jag mycket beröm från två japanska kvinnor för garnet - kanske påminde det om när körsbärsträden står i blom om våren.

 

livet kommer emellan

Långresa, hemkomst, vardagslivets utmaningar och omvälvande beslut har gjort att jag varken orkat sticka så mycket eller för den delen skriva inlägg om stickningen. Jag ska försöka ta igen det i några korta blogginlägg idag.

Jag till och med sumpade Ufo-utmaningen för första gången sedan jag gick med i januari. Jag försökte titta igenom missade avsnitt av Bron samtidigt som jag stickade på den avancerade spetsen till Miss Elliot Shawl. Och tja, jag upptäckte så klart efter ett tag att jag stickat fel. Jag har inte haft ro eller koncentration att repa upp de felande varven, så nu får denna bård ligga till sig lite. Istället plockade jag upp lite enklare stickningar.

Decembers UFO blir att färdigställa benvärmare till sondottern så att hon hinner få dem i julklapp.