Jag har inte haft ro till särskilt mycket stickande, men ändå fått färdigt en kofta till lillkusinen och ett par sockar.
Det finns mycket jag kommer att sakna: vännerna; minnena av barnens uppväxt på gården och i kvarteren. Men det finns också mycket jag är lättad över att lämna: dåliga skolor; utbrett droganvändande bland ungdomar; kriminalitet; att aldrig kunna vara ensam på innergården.
Och vi flyttar till något så mycket bättre. Ett eget radhus nära naturen. En lugnare vardag. En tryggare vardag.
Nu ligger stashen packad, och jag har lovat mig själv att försöka sticka allt mer från den under hösten och vintern när jag sitter framför kaminen och myser.
Det kommer bli bra det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar