söndag 19 februari 2017

forestgreen



När jag var klar med sjalen och la ut ett foto på FB, fick jag frågan från en tidigare kollega om jag ville sälja den.

Bara bården tog tio timmar att färdigställa, och resten av sjalen krävde uppmärksamhet från början till slut. Har ingen aning om hur många timmar som gått åt, men sammanlagt är det nog en arbetsvecka. Jo, det har varit en njutning att sticka den. Garnet (Malabrigo Finito) är en ny favorit. Och jag är väldigt nöjd med hur sjalen blev. Lätt förälskad i de mjuka färgskiftningarna, det regelbundna mönstret, bårdens inramning. Men jag är inte nöjd med att få en sådan fråga. (Och det är jag inte ensam om.)

Jag finner en glädje i att arbeta med nya mönster, lära mig nya tekniker, pröva nya garner. Men att sticka om en så krävande sjal, det har jag inte ro till. Istället vill jag självklart kunna njuta av att använda den. Därför käns det bara absurt att få en fråga om jag vill sälja den.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar